När Sverige står i sommarskrud letar vi ställen som är nära vatten. Egentligen gillar vi sol mer än att bada men med värmeböljan som var i juli månad har faktiskt alla tre (även vår badkruka dalmatinern Emmi) doppat sig flera gånger. Men närheten till vatten gör att det med på köpet följer både bromsar, myggor och knott och en himla massa bett. Så det har endast blivit kortare stunder vi har orkat vara på stranden eller på en klippa. 
Att lägga sig mitt på en stor strand bland en massa barnfamiljer är inget för oss. 
Skönast tycker vi att ett kvällsdopp i bara "födelsekostymen" är för att sen sätta oss en stund och se på solnedgången.
Jag undrar hur många solnedgångar man sett i sitt liv? Fler nedgångar än soluppgångar i allafall. Fast båda är vackra men väcker olika känslor.
Solens nedgång med alla dess röda toner på himlen får en att summera dagen och känna tacksamhet för allt eller inget man fyllt dagen med.
Precis som solens uppgång ger en tacksamhet för ännu en dag att leva 😎